Claudiiias

Igår var jag och åt  lunch med en vän. En vän jag inte träffat på ett bra tag. Kontakten mellan oss rann ut i sanden och under denna tid gifte han sig. En gång i tiden var jag hans drottning. Han verkade dyrka marken jag gick på.
Men gifte sig några månader efter  vår kontakt rann ut i sanden? Hur går det ihop? Kan man verkligen glömma någon så snabbt?
Var det någon spontan sak eller?  Desperat handling?
Eller kan man verkligen gå vidare så snabbt? Hur fan tänkte du egentligen?
(Jag vet att du är en underbar kille och att du förtjänar det bästa. Vilket du verkar ha hittat!
Är glad för din skull att du hittat kärleken i ditt liv och personen att dela ditt liv med.)

Jag vet att jag skulle inte kunna göra det, OM jag nu verkligen gillat en person. Hur funkar egentligen kärleken och är det annorlunda för oss tjejer än för killar?
Kan man verkligen komma till en punkt då man känner att det är dags o stadga sig och verkligen gifter sig med någon bara för att inte bli ensam?
Jag känner till ett par killar som verkar ha hamnat i det stadiet.
Jag kan inte säga att det bara är killarna som känner så, vi är väl alla rädda för att inte hitta sin stora kärlek eller hitta någon att dela sitt liv med. Vilken hemskt tanke att behöva leva ensam hela sitt liv.
Men är det verkligen så fel att vilja hitta sig någon? Jag brukar säga att allt har sin tid, allting kommer med tiden. Men samtidigt  känns det som ren helvete att behöva sitta och vänta på att allt skall komma.
Men jag skulle däremot inte våga gifta mig med någon jag inte riktigt känner, tänk att efter ett tag inse att
"Gud, jag älskar verkligen inte denna person".  Att hela ens dröm eller bild man haft om framtiden rasar.
Personen du lovat att älska livet ut är ingen person som man egentligen har något gemensamt med.

Men killar verkar ta det lättare när det gäller sådant. Eller har jag fel? Vet många killar som är otrogna mot sina tjejer och fruar. Vad beror det på? Slutat älska dem? Problem i sexlivet? Eller är dem helt enkelt giriga o nöjer sig inte med den underbara kvinnan dem har hemma? Eller ligger det i mäns natur att vara otrogna?

När man var liten trodde man alltid att den rätta skulle komma ridande på en vit häst! Han som man skulle gifta sig med osv... Men finns han egentligen? Finns det något som man kan kalla för "DEN RÄTTA"??
Jag har fått höra.. att man bara känner i sitt hjärta.. att denna person är den rätta.
Medans andra har sagt att allting handlar om rätt tillfälle. Båda måste vara i samma tidsperiod i livet, måste vilja samma sak.. att då klickar det med någon.
Vad skall man egentligen tro? Känner man från första början att  personen e den du skall gifta dig med??

Eller växer kärleken fram? Så som många gjort .. gift sig med någon dem egentligen inte haft några känslor för... men utav olika anledningar ändå gift sig o ändå har dessa personer levt tillsammans livet ut... Hur är det möjligt?
Är det verkligen kärlek som då växer fram? Eller blir den andra personen bara en vane sak?

Jag personligen kan inte tänka mig o leva så. Att behöva dela säng med någon jag egentligen inte känner något för. Att aldrig få känna mig uppvaktad, längtad eller riktigt älskad.
Att aldrig få känna fjärilarna i magen,  saknaden  till min kärlek.  Att bli nervös då man ska träffa sin kärlek, Att få känna att man svävar bland molnen eller att d pirrar i hela kroppen då ens kärlek bara tar på en.
Tänk att aldrig få känna det med personen du ska dela ditt liv med.
Vet att detta är  många personers vardag, inget utöver det vanliga för dem.
Men JAG har svårt att tänka mig det, att detta skulle kunna hända mig.

Tillbaks till den rätta, Finns HAN/HON? O HUR VET JAG OM DENNA PERSON ÄR  DEN RÄTTA FÖR MIG?
Jag har alltid sagt att det finns inget som "DEN RÄTTA", att om man nu träffar någon som uppfyller 60% utav dina
"den rättas krav" så skall man satsa på denna person. För kanske kommer man  aldrig hitta någon bättre.
Fast innerst inne VILL JAG HITTA MIN RÄTTA!!!
Han som pussar marken jag går på, han som får mig o bli knäsvag, han som får mig o gå runt dag in o dag ut med ett leende! =)) Han som behöver bara titta på mig och får mig att smälta.
Han jag skulle göra ALLT FÖR... EXAKT ALLT FÖR...

Eller skall man ta första bästa .. som erbjuder sig o gifta sig med dig... bara för att säkerställa sin framtid.
Inte behöva bli ensam , singel.. utan barn osv...

Vad tycker du?
Vad skulle du göra?
Vad kommer du göra?
Hur ser din framtid ut?
Vad är din vilja?
Vad är din dröm?

Hittills har jag inte träffat någon som fått mig o bli knäsvag. Ingen som jag kan säga att jag ÄLSKAT!
Träffat en hel del killar som JUST DÅ kändes som killen i mitt liv, som fick mig o le en hel del,
men i sluändan gav mig bara huvudvärk! 
Jag anser att om man nu älskat någon skulle den personen ÄN idag finnas i ens hjärta och i mitt liv.
En person jag älskar försvinner ALDRIG från mitt hjärta... ALDRIG....

Jag vet vad jag skall göra allafall. Jag skall se till att framöver tänka på endast MIG.. satsa på mig... älska mig.. försöka lära mig utav mina misstag o gå vidare! 
Dem säger att kärleken kommer då man minst anar, förhoppningsvis så kommer den till alla..
på ett eller ett annat sätt... 

DEN dagen ja hittar min rätta lr vaffan ja ska kalla han.. ja lovar dig TULOOO =)) KOMMER INTE SLÄPPA HAN... KOMMER KEDJA FAST HAN VID DÖRREN!!! så han inte kan smitta ifrån mig... o tvinga han o älska mig hehehehehhe