Claudiiias

Igår var jag och åt  lunch med en vän. En vän jag inte träffat på ett bra tag. Kontakten mellan oss rann ut i sanden och under denna tid gifte han sig. En gång i tiden var jag hans drottning. Han verkade dyrka marken jag gick på.
Men gifte sig några månader efter  vår kontakt rann ut i sanden? Hur går det ihop? Kan man verkligen glömma någon så snabbt?
Var det någon spontan sak eller?  Desperat handling?
Eller kan man verkligen gå vidare så snabbt? Hur fan tänkte du egentligen?
(Jag vet att du är en underbar kille och att du förtjänar det bästa. Vilket du verkar ha hittat!
Är glad för din skull att du hittat kärleken i ditt liv och personen att dela ditt liv med.)

Jag vet att jag skulle inte kunna göra det, OM jag nu verkligen gillat en person. Hur funkar egentligen kärleken och är det annorlunda för oss tjejer än för killar?
Kan man verkligen komma till en punkt då man känner att det är dags o stadga sig och verkligen gifter sig med någon bara för att inte bli ensam?
Jag känner till ett par killar som verkar ha hamnat i det stadiet.
Jag kan inte säga att det bara är killarna som känner så, vi är väl alla rädda för att inte hitta sin stora kärlek eller hitta någon att dela sitt liv med. Vilken hemskt tanke att behöva leva ensam hela sitt liv.
Men är det verkligen så fel att vilja hitta sig någon? Jag brukar säga att allt har sin tid, allting kommer med tiden. Men samtidigt  känns det som ren helvete att behöva sitta och vänta på att allt skall komma.
Men jag skulle däremot inte våga gifta mig med någon jag inte riktigt känner, tänk att efter ett tag inse att
"Gud, jag älskar verkligen inte denna person".  Att hela ens dröm eller bild man haft om framtiden rasar.
Personen du lovat att älska livet ut är ingen person som man egentligen har något gemensamt med.

Men killar verkar ta det lättare när det gäller sådant. Eller har jag fel? Vet många killar som är otrogna mot sina tjejer och fruar. Vad beror det på? Slutat älska dem? Problem i sexlivet? Eller är dem helt enkelt giriga o nöjer sig inte med den underbara kvinnan dem har hemma? Eller ligger det i mäns natur att vara otrogna?